Ja inte är det lätt inte – att manövrera sin själ och sin kropp i dom här intensiva energierna. Det renas o det rensas o det kommer till ytan och det far iväg och det kommer upp nytt och man får bara ge upp och ge upp och överlämna sig …. Och håret ramlar av och det växer nytt och det ramlar av … Ja man får bara böja sig för sin Andes kärleksfulla vilja … ❤ Att bli av med sin inre arbetshäst – sin pådrivare – det är ett helt nytt tillstånd. Se min andra blogg:
https://gunillasolara.wordpress.com/2016/11/01/vi-pressas-och-kramas-ur/
Att bli flexibel som bara den och samtidigt fokusera på mitt eget liv – min till synes oändliga vardag. Har nog förut tyckt att – göra alla mina rutiner och omhändertagande av min bas o min lilla djurfamilj ”inte är något riktigt görande”, men nu börjar jag uppskatta alla dessa vardagssysslor som fullt värdiga göromål – som lika viktiga som något annat. Det är ju vad jag känner inom mig som är det viktiga – inte vad jag ev gör eller inte gör..
Så här fin var hon strax före ovädret – men jag tror hon står kvar därute – men det lockar inte att gå ut … så nu är det nog dags att överlämna naturen åt naturen … fast lite finns det kvar att göra därute – plocka in, bara det blir liiite bättre väder. Det mesta blåste omkull därute …
Och mera före … — livet före – och efter stormen …
Den här lilla proppfulla krukan har verkligen gjort sitt bästa hela säsongen
Liten Lövkoja
Mimmi gjorde en liten visit i Solen – sen in för att sova i klädkammaren igen. Hon gömmer sig och vill öht inte se lilla gästkatten – hon – Fjuttan är alldeles för uppnosig – vill väl väcka antar jag.
Bestämt – visst är det en liten regnbågsorb-energivarelse med här … ❤
Och sen vart det mörkt — Varde Ljus ❤
Skulle just nu behöva en sån här frigjord skrattkatt ❤
”Är vi framme nu?” – ja när är vi framme – hemma … ❤
😉 ❤ 😉
