Jag stapplar på – genom allt. Tog mig ut i skogen för att få luft och kanske hitta svamp. Och jag hittade en del – tror att jag kan tåla lite svamp, med bara lite lite salt… Och att jag klarade det – på darrande ben med rädsla för att ramla mm.
Anden visar att flera av mina inre proppar är urskruvade och att min puls är nedsaktad.
För övrigt vaknar jag numera kl 5-6 och får sen sova massor med stunder under dagen. Anden driver på att vara fullständigt medveten – utan flykt. Efter varje litet matintag måste jag gå och vila/sova. Och det verkar ju ganska sunt. Det kan inte va bra att som slavmänniska alltid rusa iväg eller göra något ansträngande direkt efter maten! Hur skall maten kunna smältas ner då… det måste ju alltid uppstå en inre stress i hela systemet.
De som t ex ”drabbas” av ”utbrändhet” – alltså kropp och själ sätter stopp tror oftast och förväntas av samhället, att till slut ”komma tillbaka till sitt gamla jag”. Vilket är fullständigt omöjligt! Det Högre Jaget har sagt ifrån – ”inte mer”! Resan inåt till det Sanna Jaget och dess vilja, har börjat. Det gamla är så absurt så jag mår illa när jag inser vad jag och alla andra har gjort och gör mot oss själva. Det är sååå främmande från allt vad sann kärlek innebär.
Lite tröstande
I det inre – efter något omtumlande – så hör jag sångstrofen ”och Adam och Eva går par om par” ❤
Mänsklighetens bottenpar är nu sams i det kollektiva och vandrar tillsammans upp ifrån botten.
Denna strof kopplade mig också till hela Roslagsvår – och jag kände den enorma livsgnista som vaknar i Naturen på våren.
Solen sjunker i sjön till ro,
och svalan landar i murat bo.
Aftonrodnan brinner och aftonbrisen drar,
och Adam och Eva står par om par.
Johansson, hör du gökarna?
Johansson, häng med i krökarna!
Johansson, ser du lökarna?
Se hur alla björkar slagit ut!
Johansson, hör du strängarna?
Johansson, var med i svängarna!
Johansson, ser du ängarna?
Häggen doftar redan vid vår knut.
Skynda dig, skynda dig, skogen gläder sig
alla fåglar kvittrar, alla fjärdar glittrar.
Skynda dig, skynda dig, marken gläder sig
öppna alla sinnen allt vad du förmår!
Skynda dig, skynda dig, doften sprider sig
alla blommor knoppas, alla flickor hoppas.
Skynda dig, skynda dig, jorden vrider sig
flyktig är vår korta Roslagsvår.
Johansson, ser du båkarna?
Johansson, kom rör på påkarna!
Johansson, hör du stråkarna?
Kort är våren, snart så är den slut!
Och så är jag helt urkopplad ur det gamla fasta telefonnätet – ett stort steg – ett helt liv med dess ev trygghet är bortkopplat.
Och ute blommar det – många knoppar – kanske slår några ut … Crown Princess Margareta
Munstead Wood
Julia Child är fortfarande ljuvlig med sin lätthet och doft ❤
Lite höstfint
Höstfina secondhandfynd
Missan i soffhörnet och Fjuttan avvaktar … ❤
❤
