Att se känna och smälta hela detta virrvarr av mänskliga uttryck i det gamla spelet – samtidigt med ett allt djupare fall in i sig själv … sorg skönhet trötthet glädje – surrender … Just nu en känsla av både expansion och att sitta fast – fängslad. Alltmedan Kundalinikraften och kosmoskraften pushar på och igenom som en blåslampa. Självklart gör expansionen att man stöter på sina kvarvarande begränsningar och gamla minnen. Att ge sig själv högsta prioritet är inte så lätt när man genom alla liv alltid prioriterat andra och helheten…. Att blickarna – tankarna alltid varit fokuserade på yttervärlden … att andra är viktigare — ”jag finns ju bara till för att göra min uppgift…”
Men här är jag nu – Gunilla ❤
Jag längtar såå att komma Hem – till mig själv – till allt det kärleksfulla som jag utmynnar från – från the beginning. Men här är jag – och alla andra – och skall expandera och förenas och samsas och försonas. Vilken gigantisk uppgift – men allt är planerat och förbestämt. Vi kommer inte undan!
Flammentanzen sprakar o glöder 🙂
Minirosor är tacksamma små varelser – de övervintrar gärna och lössen verkar inte bry sig om dom ❤
Bland Petuniorna
Solblekt Flora Danica
Jag förundras ännu stort över W Shakespeare – så magnifique – fastän hon/han är ny ❤
**** Läs gärna också min blogg GunillaSolaras Blog – länk till höger eller här: ❤
https://gunillasolara.wordpress.com/
❤
Gunilla Solaras Foto och Tankar 